Om boken: 2010 / People deserved their Black Day. Och den svarta dagen har kommit. På några timmar korsfäste sig mänskligheten och förvandlade en blomstrande planet till ett iskallt helvete. Bara tiden har inte stannat. Och nu har det gått fyrtio dagar sedan den dagen då de första kryssningsmissilerna svävade upp i himlen och de första kärnsvamparna svällde... Man trodde förr att den mest ihärdiga varelsen på planeten är kackerlackan, och bara kackerlackor kommer att överleva ett kärnvapenkrig och anpassa sig till kärnvapenvinter. Det visade sig att folk inte är mindre sega. Människor kan överleva under förhållanden där vilken kackerlacka som helst skulle ha dött för länge sedan när temperaturen är minus fyrtio. När en femtedel av skogarna på planeten brann ner och det fanns lite syre kvar i atmosfären. När matförråden tar slut och det inte finns någonstans att få tag i nya. När det inte finns något kvar att tro på. Men du lever fortfarande. Även om den sista burken med gryta är tom, och de enda patronerna som finns kvar räcker för att med garanti blåsa ut din hjärna, men din ande är inte trasig. Och du kommer fortfarande att kämpa…